-----------------------------------

Sitter och läser boken Ny fransk grammatik från 1988. Rekommenderas å det varmaste!

Och igår kväll var flickorna här och härjade. Vi åt munkar och pratade om deppiga saker. Stämningen var ju ganska hög ända tills syster började läsa högt ur någon sorgeblogg om döda bebisar. Detta är inte första gången det här händer och det lägger sannerligen lite sordin på stämningen Det börjas skruvas lite på sig i stolarna. Kan vi inte prata om något annat? Måste du recitera hela bloggen? Det kanske räcker med ett stycke? Men hon fortsatte envist läsa vidare för att sedan gå vidare till att tipsa lite om sina personliga favoritmisärbloggar samtidigt som hon (här kommer det bisarraste) gnuggar händerna av förtjusning?!

Nej förresten. Det bisarraste var när G berättade att hon ville åka till Umeå på semester.

Senaste nytt. Har varit på stan idag med lilla mamma. Hon köpte fotriktiga Goretex-skor och regnskyddad jacka som "andades". Själv har jag tygskor och skinnjacka. Jag har sannerligen en del kvar att jobba på innan jag har mognat så pass att jag sätter funktionalitet framför fräsighet. (Men sedan ser man ju onekligen läcker ut också när man spatserar gatan fram.) Något som killen i sportbutiken inte var sen att pika på. Ja, de där är inte så vattentäta va? *menande blick mot mina fötter* Höhö, hehe. Där bondade mamma och sportisen rejält. Jag tycker i och för sig att man kan ta det lite piano med pikningar av sådant slag om man själv har på sig ett par fotriktiga sneakers, nyans limegrön/gul reflexväst. Nehej du. De där dojorna skulle vår dvärgschnauzer gå igång på. Fan, vilka fräcka! Skulle passa perfekt till min vinteroutfit.

Puss&Kram

Modegurun

Kvällen blev inställd och här sitter jag. Förnimmer lite diffusa ångestkänslor över att jag försummar dig, kära blogg.

Det har inte hänt särskilt mycket sedan sist. Jag och G har fortsatt träna våra taniga små kroppar till oigenkännlighet. Musklerna sväller... *amazonkvinnor*

Det bästa med att ha blogg är att man (uppenbarligen) kan skriva vad fan som helst. Egentligen är vi riktiga veklingar. Minsta lilla väderomslag får oss helt ur balans. En dag snöade det rätt mycket när vi skulle åka till träningen. Vi beklagade oss högljutt och och förbannade Moder Natur. "Okej, att det är kallt men seriöst, måste det snöööööa också #*%#! G började genast referera till Barnen på Frostmofjället och jag hakade ivrigt på. För ärligt, för en utomstående är det ju exakt så det måste ha tett sig! Jag tycker inte alls att det var en dum liknelse. Det enda som fattades var ju den där lilla gulliga geten, Gullspira.

Haha, gulle-G förresten. "Hade jag haft ett par bakfickor, då hade jag stoppat ner händerna där nu!"

Ja, imorgon blir det ny sammankomst med gänget.

Haha, förresten! Nu såg jag en sak som jag missat förut. Minns ni det här inlägget:

Här var det dött!

Alltså, mitt liv är allt annat än händelserikt just nu. Därav bristen på uppdateringar.

Men en grej kan jag ju berätta.
Först lite bakgrund: Jag har märkt att jag mer och mer börjar svänga mig med idrottstermer när jag pratar om mitt Friskis & Svettande. Går det riktigt lätt och smidigt under ett träningspass nuförtiden så heter det att jag har lyckats toppa formkurvan precis i rättan tid och går det bättre än så (!?) så talar jag talar jag idag om utklassning och att det var klasskillnad  på de där benlyften. Går det sämre så kan jag alltid skylla på bristande fokusering och att idag räckte jag inte ända fram. Lite löjligt kanske, men sådan är jag. Löjlig, alltså. Kan man inte vara framgångsrik idrottsman på riktigt så räcker det gott att vara det i huvudet. Idrott handlar ju så mycket om det man har i skallen. Vinnarskalle, om ni så önskar.

Iallafall, nu till det jag skulle berätta.
HALVA min säsong 08/09 kan vara hotad nu! I måndags var jag nämligen tvungen att avbryta mitt träningspass pga ett förkylningsvirus. Jag har tvungen att kliva av banan, kasta in handduken. Och nu är jag riktigt orolig för hur det här ska sluta. Här har man tappert kämpat på hela säsongen trots ett flertal förkylningar och nu kommer alltså en till. Nu är jag osäker på om jag alls kommer att nå det stora målet; Bikinisäsongen 08/09! Det känns såklart jättetråkigt just nu, men jag hoppas att jag ska återhämta mig snabbt. Vem vet, kanske kommer inte allt att ha varit förgäves ändå. När sommaren är här kommer jag kanske ändå att, som jag gjort de senaste 20 åren, gå där på stranden och spänna mig och visa upp my slammin' body. Håll tummarna för mig nu, tjejer!

Uuh, det är så torftigt att vara "mångsysslare"...

Haha, förresten. G och jag kollade igenom hennes gamla loggböcker från högstadiet för någon vecka sedan. Det var det roligaste som hänt på hela året.

"Jag ääälskar Elijah Wood!!!!!!"
"ELIJAH WOOD = GULLIG!!!!!!"
"Och jag älskar Ola salo!! Hälsningar S"
Osv. osv. osv.

Hahahahaha. Typ.
Men det var faktist, på riktigt, lite obehagligt. Herregud, jag vågar inte ens tänka på vad jag kan ha skrivit i mina loggböcker. Vid närmare eftertanke tror jag inte att jag ska ta reda på det. Minnena kan bli alltför svåra att hantera. Det sista jag behöver nu är att påminnas om min ungdom. Det skulle ju potentiellt kunna utvecklas till en närmast traumatisk upplevelse när man inser vilken jävla tönt man var (och fortfarande är).

Mmm, högstadiet... Jag tänker; stora snusprillor i taket, Converse, sk "klasskamrater" och så klart, mormorsduschmössorna som vi bar med en stolthet som vore de kungakronor.
Jag måste sluta tänka på det här nu. Jag blir alldeles yr.

Det här är vad jag kallar ett givande inlägg!

Jaha, då var det nytt år då! Det känns ganska exakt likadant som det förra...

Här sitter jag och äter russin. Ska snart på hockey. Det finns inget som jag blir så retad och hånad för av mina "vänner" som mitt sportintresse, och då i synnerhet att jag brukar gå på hockey. Jag är ju född in i det. På pappas sida av släkten så hålls det koll på all sport. Text-tv:s resultatservice är mer förekommande vid get-togethers än kaffe och kaka. Hockeylegendarer som "Lill-Strimma" är större än både jultomten och Elvis. Dessa gamla hockeyprofiler talas om med vördnad och stora portioner nostalgi i rösten. Minns ni? "Lill-Strimma", vilken kille! Och det nickas och hålls med. Sedan är det igång. Någon drar sig plötsligt till minnes typ "Dojjan" och hans brorsa "Lill-Berra" och kanske målet! i VM -74.
Det får ju ses som ren och skär tur att jag inte lagt mig till med det enda andra intresset som finns; bilar och motorer! Det är förgasare, bromsoljebehållare och Buicks i en till synes obestridlig ström. Trots att jag tillhör familjen så stänger jag av öronen här. Det blir för nischat även för mig.

Jaja. Tar tag i det här efter nyår. Då blir det andra bullar. Det får bli mitt nyårslöfte, ni vet förutom det obligatoriska och årliga; att jag ska bli en snyggare, trevligare, modigare och ja, helt enkelt bättre människa.

Önska mig lycka till!

Ååh, gud. Jag fick ett sådant himlans gulligt sms av I idag:

"Du är en jättego tjej, men du ser för jävlig ut utan smink!"

Nu ska jag ut med jäntorna. Festprissarna!

Idag utförde jag ett utav mina favoritpranks på hunden.
Jag lyfter upp honom i famnen. Vinner hans förroende medelst pussar och kramar. Sedan! Sedan bär jag in honom i badrummet och säger glatt: "Nu Erik, nu ska vi duscha!". Hehehehe. Han blir lika förskräckt varje gång, det lilla livet.

Här kommer den. Listan över dåliga beslut som fattats under senare tid:

* Panikhäller i mig en halv vintetra på busshållplatsen utan att "grunda" ordentligt. Inte så mycket mat i magen alltså, och chokladkakan jag tryckte i mig innan hjälpte föga. Choklad hjälper sällan mot någonting faktist.

* Spelar Wii-boxning som att det inte finns någon morgondag. Det skulle senare visa sig att det faktist fanns en morgondag, vilket resulterade i en träningsvärk som inte var av denna värld. Jag orkade knappt lyfta tandborsten. Å andra sidan; tillfredsställelsen när jag hade boxat ner den där Wii-gubben! Ah, segerns sötma...

* Köper tandtråd efter inrådan av tandläkare och inser sedan att jag inte vet hur man använder den. Alltså, den passar ju inte i munnen. Jag får inte riktigt ner tråden mellan tänderna, vilket ju är lite olyckligt med tanke på att det är där den ska vara. Att det ska vara så svårt att hålla god munhygien!

Mamma och familjens överhuvud är just nu i Afrika. (Alltså, de är i Egypten. Inte i typ Rwanda eller tja...Tchad. De solar.) Vilket betyder att syster och jag nu har hela slottet för oss själva att rumstrera om i bäst vi vill medan de är borta. Så nu är det party vill jag lova!

Nej, okej. Ärligt talat så är det enda den här semestern har resulterat i för min del att jag tillbringar dagarna med en liten hjulbent dvärgschnauzer.

Mannen som helt ogenerat stod och "kastade vatten" på en av själva busskurerna nere på Navet. (Okej, helt ogenerad var han inte. Det märktes att han blev lite illa till mods av att alla glodde. Och det kan man ju faktist förstå! Jag menar, hur kul tycker du att det är när folk står och glor när du kissar?) Senare fick jag mig en glad överraskning när jag märkte att han åkte samma buss som jag både till och från Friskis. På hemvägen hade han dessutom med sig ca 15 ICA-kassar med kexchoklad prydligt uppställda i mittgången.

Man blir ju så himla glad när man märker att det fortfarande finns människor som faktist vågar gå sin egen väg och som skiter i vad alla andra tycker! Eller hur?

Veckan började med ett besök hemma hos stadens egen Märta Stevart! I överraskade oss med en sen middag (Klockan hade förövrigt passerat åtta, vilket betyder att vi med all rätta kan kalla den för supé!) Huvudrätten var för mig rätt exotisk, så jag deklarerade glatt att jag aldrig hade ätit broccoligratäng förut! (I vårt hem serveras bara riktigt svenniga maträtter, såsom ugnsbakad falukorv och tacos. Är broccoligratäng svennigt förresten? Hm, jag ska undersöka det närmare för jag tror att jag i så fall kan ha gått miste om något grundläggande under min uppväxt!)  Upprymda över utsikterna för en trevlig kväll satte vid oss till bords. Det tog inte lång stund innan spydigheterna haglade över det vackert uppdukade bordet. Vi hade återigen börjat ägna oss åt det vi gillar allra mest och kanske det enda som vi är riktigt, riktigt skickliga på; att håna varandra. Oh, what a joyous evening!

Sedan har det inte hänt så mycket, ärligt talat. Jag SKA skaffa mig ett liv, any day now! G och jag gjorde ett litet besök nere i stan. Jag var tvungen att köpa mig ett par nya skodon. Mina gamla tygskor inte bara sjöng på sista versen, utan de hade redan gått vidare till nästa sång (meaning: det var ett stort hål rakt igenom sulan och som gamla visa G brukar säga: Har skorna en gång börjat förfalla så har de inte långt kvar! Sedan följde G med mig och syster för att träna. G var otränad! Hon har nämligen inte tränat på ett och ett halvt år. Det var så himla pinsamt!

Nej, jag bara skojade. Förlåt! Du vet ju det G att man klarar mer än man tror! Och man är ALDRIG sämst. Det finns alltid någon liten stackare som är sämre. Det var väl mina små visdomsord för dagen.